chefen.

Tillbringade en söndag i Göteborg med massa Vänsterpartister för att diskutera framtiden. Ida Gabrielsson höll en “go” inledning med både humor och självkritik (det ser jag gärna mer av).

Hamnade i en gruppdiskussion med Hans Linde som verkade vara slipad (han var aktivt i Ung Vänster på 90-talet i Trelleborg där NSF hade typ 70 medlemmar).

Jag förklarade att jag är ganska ny i gamet (i partisvängen vart fall) och förklarade att jag “mest hängt runt” tidigare. Lite från diskussionerna:

Problem: De små partiföreningarna bara har tid till det parlamentariska arbetet (sitta i kommunfullmäktige etc). Fånga upp nya medlemmar och utåtriktat arbete får stryka på foten. 

Svar: Flytta tid. Lägg energin på annat. Allmänheten har ändå ingen aning vad ni beslutar i t ex nämnderna. Ingår vi inte ens i den styrande majoriteten skiter oftast även den andra partierna i vad vi tycker.

Problem: Vp säger nej till allt. Vp vet alltid bäst. Nya känner sig tvingade att vara pålästa till tusen för att hänga med i allt “tyckande”.

Svar: Dags att vara för lite grejer kanske och “göra” politik istället för att bara snacka om det. Detta skulle lösa problemet med de nya medlemmarna as well.

Hade ett förslag på ny paroll själv (som jag givetvis inte framförde för att att inte framstå som “kommunist” eller något ännu värre):

Vi vill inte bara att de fattiga skall få det bättre. Vi vill att de rika skall få det SÄMRE.