chefen.

När jag pluggade till lärare fick jag reda på att det inte finns någon forskning som visar att kvinnor och män skiljer sig på något sätt när det gäller inlärning.

Jag sållar mig till de som anser att kvinnor och män är lika. Detta stödjer min åsikt.

I de finare rummen kallas detta förhållningssätt likartsfeminism - att vi är olika beror på social påverkan och inte arv.

Jag har haft en del kontakt med Socialstyrelsen / Familjerätten (p g a en vårdnadstvist). Jag är förundrad över att deras synsätt genomsyras av att modern i allmänhet skall ha större delen av umgänget även vid delad vårdnad. 

Hur ser det ut i Sverige? Statistiken visar att majoriteten av de bidragsskyldiga föräldrarna vid underhållsstöd är män. Vilket rimligtvis borde tyda på att dessa barn bor större delen av tiden hos sina mammor.

Är mammor i egenskap av kvinnor bättre lämpade som föräldrar? Skall pappor helst hålla sig till det de är bäst på - att jobba, spela på Stryktipset och byta däck på bilen?

Anser inte “samhället” att män behöver ta ansvar för sin barn? Räcker det med McDonalds varannan lördag (och lite pengar i underhåll på det)?